LifestyleByMe

Ja så känns det väldigt ofta, ingen vill vara med mig riktigt på det sättet, vare sig det är i min hobby eller annars. Jag är väl för drig och "bitchig" antar jag! Men det har jag blivit mer och mer just för att folk fryser ut mig på det sättet dem gjort i alla tider! Inget jag valt utan det har blivit. 

 

Som liten (7år) trodde alla jag gick med på förskolan med att jag var en kille = ingen tjej ville hänga med mig, samtidigt som killarna inte ville det heller för tjejer skulle inte spela fotboll... 

 

Jag hade 1-2 vän/ner i 1-6an några fler i 7-8an sedan i Gymnasiet fick jag inga nya utan jag hade dem jag hade vilket var 2. Vi är vänner fortfarande men ses väldigt sällan. Inom min hobby har jag ingen och då menar jag verkligen ingen! Bara dem jag tränar med men det är ändå bara så man pratar med varandra, inte hänger hela dagen under tävlingarna. 

 

Hemma är det inte heller många jag rider med ibland en men det är ytterst sällan. Och den ena går typ iväg när man kommer, eller slutar passet helt... 

 

Med dem orden sagda... Jag vet att alla hatar mig men jag lever litet jag vill och dem som inte vill vara en del i det hela behöver dem inte det. Jag har klarat mig själv hela livet både inom skolan och inom min hobby! Har bla. inte haft en ända i klassen som frågat om mitt nr. dock hört varenda en gå runt till alla andra i klassen och frågat. Men detta är mitt liv och min vardag, Inte för att någon bryr sig eller vill veta men jag vill få ur det! 

 

Jag har alltid varit "inte ens om du är den sista människan på jorden" utan att veta vad som är fel eller något!