LifestyleByMe

Ja tänk om ens liv vore som den är i de flesta kärleks filmer! Såg just Cloud9 på Disney. Vilket jag förövrigt ändå tyckte var en helt okej film men som i alla andra vet man hur det kommer sluta!

 

Iallafall satt jag och funderade på... Mitt liv är ju så men vafaaan det här händer inte i verkligheten, se glädje och passion i en (detta fallet) killes ögon och se hur mycket han gillar dig! Dock stämmer det inte eller?? Eller är det bara så att min verklighet är helt upp och ner, eller är det för jag jag slutat att säga vad jag tycker och tänker?

 

I mitt liv har jag endast fått nobben, första var pga hela min klass som bara var tvugna att trycka ihop oss fast att vi egentligen inte ville och den killen som redan hade det svårt med vår klass, Det blir inte speciellt lättare! 

 

Jag kommer ihåg så väl allt och jag menar allt! Från första dagen han började vår klass i 4an till den dagen vi gick ut 6an. Redan första dagen tog jag och min dåvarande ENDA kompis med honom för att visa honom runt i vår lilla stad och bara almänt hänga. Vi bles super tigtha och vi hängde typ varje dag. Tyvärr blev han mycket mobbad och vi stod upp för honom! Vi gick imellan när han blev intryckt i ett hörn, men tyvärr hjälpte det inte. 

 

Det blev så tufft att han inte ville gå i skolan...! Så ska det inte behöva bli. Jag ville få honom och känna sig välkommen igen och när vår mentor sa att vi skulle skriva brev till honom. Senare den veckan skulle vi ha ett disko med klassen och dem i parallellklassen. Jag skrev att jag jätte gärna ville att han skulle komma och att om han ville gärna skulle kuna dansa med mig. Just för att känna en gemenskap. Det var så det hela började. 

 

Som jag skrev var vi riktigt bra vänner, men denna kvällen rasade allt! Tjejerna i klassen puttade på mig och killarna på honom, dem tvingade oss närmare att dansa med varandra, bara för att jag skrivit det i mitt brev! Så fortsatte det... Klassen kom närmre in i tonåren och då börjar det mer och mer handlar om kärlek och man gjorde många olika kärlekstester. Såklart tar dem och skriver in våra namn och vilken procent kommer upp jo... 99%. ComeOn! Här brast allt kan jag säga...! Vår vänskap var över! och det hade knappt gått ett år och där blir vi ovänner börjar hata varandra och egentligen vet jag inte varför! Vill bara skriva ett förlåt men vet inte varför, vad jag vet har jag inte gjort något fel och inte han heller! Så alltså vi går andra året på gymnasiet och har absolut inte pratat sedan 6an... visst det är många som det är så med men vi var ju ändå väldigt nära vänner.

 

Sedan fick jag känslor för min "gamla barndomsvän" våra föräldrar känner varanndra väl och bor hyffsat nära varandra med. Har lite svaga minnen av att vi spelade fotboll när vi var där och även att jag lekte med deras hund! Men då i 7an som vi nu hamnat i då. Under en lektion vi sitter i en grupp om 3personer. Han, Jag och en av mina bästa vänner. Minns inte vad vi skulle diskutera, då jag endas minns ögonblicket och även vilket rum vi var i... Där satt vi och pratade när våra ögon möttes occh kunde verkligen inte släppa blicken, hans isblå ögon var bara för magiska. Fick ju såklart skaka av mig det vilket vi gjorde samtidigt, log och kollade bort som om inget hade hänt! Någon dag/vecka senare fick jag även veta att han var ihop med en annan som jag idag även kan kalla "vän" vi är åtminstånde inte fiender och dem passar varandra hur bra som helst, tänk dem har hållit ihop sedan 7an och går nu i 2an.... Vet inte om jag fortfarande har känslor för honom men dem är lyckliga och det lysser i deras ögon när dem tittar på varandra. Det är kärlek det!

 

I slutet av 8an började min nästa crash... En ny kille i klassen, som blivit mobbad i sin förra klass. Han var gullig och såg ut som en liten nallebjörn! Gick den somaren på Konfermation med många av dem i hans gamla klass och inte var det fina saker de sa om honom, Snarare tvärt om! Den där bokmalen, tydligen läste han väldigt mycket... men vad är det för dumheter alla gillar vi ju olika saker! Även detta slutade i sjön. Sa vad jag kände och han höll bara tyst... Sedan i gymnasiet gjorde han en riktigt lustig grej, vet inte riktigt hur jag ska tolka det, men men vad ska jag säga prata med mig kan han ju göra iallafall det bevisade han i höstas!

 

Nu då den jag har haft crush på nu sedan mitten av 1an kanske! En sportnörd till fingerspetsarna lagkaptenen i hans fotbollslag och vad ska man säga... skulle jag vara en vanlig tjejskulle jag nog säga "snyggaste killen i stan" "världens snyggaste kropp" Ögon som strålar och bäst av allt -han verkar ha ett hjärta av guld, vilket jag tycker många fotbollsspelare saknar!

 

Har bara fått fler vibbar, men antar dem flesta är falska! Senast i Torsdag var vi i ishallen hela klassen. Första gången jag stod på skridskor och jaa trillade en gång och har hur ont som helst! gjorde väldens magplast och slog tilbaka och knäckte ryggen. Vilade en stund och så blev det lite bättre så fortsatte spela. Men där var den blicken igen som jag sätt så många gånger innan! Det kan inte vara sant, jag smällter typ och vill bara ställa mig och stirra men NEJ det är inte rätt, så slår bort blicken så fort jag kan vänder mig om och letar pucken ack boll! 

 

Vill inte ha det så här längre vill att det ska vara som i filmerna för då hade jag haft min dröm kille, eller vänta vill inte ha en forbollspelare men han är något exlusivt och han har ett skratt som jag dör av! 

 

SNÄLLA SNÄLLA HJÄLP MIG!!!!!!!